Att vara djärv?

Alltså, blev så rörd av all fin feedback jag fick här om dagen när jag gick ut med att jag släppte inläggen på bloggen. Här sitter jag och lattjar av mig och ändå får så mycket fint tillbaka, ni är fantastiska! 

Nu har hjärnan snurrat runt på något annat de senaste fyra dagarna så jag tänker att jag måste få rensa av mig på det också. 

Djärv betyder handling eller egenskap som kräver mod eller som är utmanande på något sätt. Medan en djärv person är en person som regelbundet tar sådana beslut. I alla fall enligt Wikipedia. Fråga mig inte varför jag kom in på det här egentligen, men HERREGUD vad många personer jag har i min närhet som är djärva, och jag själv också ibland. Men att vara djärv är ju så olika för olika personer, vart går ens gränsen för djärv? Jag menar, enligt mig själv kanske jag gör något superdjärvt (osäker om det är en socialt accepterad böjning men) medan det för någon annan är en fis i rymden. 

Men nu är det så att jag och min partner valt att sätta upp mål, två personliga och två tillsammans som vi ska fokusera på fram till nyår. Och jag kan inte komma på mitt andra mål men jag vet att det ska vara något djärvt. Det har jag bestämt mig för. Men vad är djärvt, eller modigt, eller tappert och vågat? Det är i alla fall enligt synonymer.se, just det, synonymer, till djärv. Har du något djärvt mål? Eller dröm? Man kanske ska se det som en dröm man vill bocka av? 

Jag kanske faktiskt ska börja med att göra en bucket list och sen kanske kunna välja därifrån. Fast nyår är väldigt snart. Gah. Målsättningar hörni, det är nästan lika svårt som att hitta balansen för rutiner. Jag vill egentligen bara att massa saker ska hända och sen mitt i allt kan man stanna upp och säga "men du, det här var ju ändå en milstolpe!!!". 

Mitt andra mål kanske ska vara att komma till en milstolpe? Milstolpe vart? 

Helt ärligt är väl detta så svårt för mig för jag är rädd att inte uppnå målet, och det om något är väl jäkligt o-djärvt. Imorgon ska jag ha mitt mål klart. Det tror jag att jag nästan har bestämt mig helt för. 

Och bara för att flika in med tre små ps. om rutiner som kom som kommentar på förra inlägget. Summa kardemumma ska man leva ett liv som gör en glad, oavsett vilken roll rutinerna spelar i det stora hela, för det är nog ytterst personligt och finns inget recept för. 

1. ❤️ rutiner är bra så länge de inte blir ett livselixir. Viktigt att kunna gå ifrån sina rutiner och bara drivas av ren och skär lust.
Inte alla som har möjlighet till det men om man har lyxen att välja så…
Tror det är viktigt att tillåta sig att ”bara vara”.
Viktigt att inte alltid jaga äventyr och utifrånkommande stimulans.
Så ja, rutiner är fint om de inte är alltigenom påtvingade. Puss

2. Men rutiner är grunden tryggheten 🥰 och du har friheten att ändra på den ibland. Så det låter smart att ha saker ty se fram emot men också lära sig att vara tacksam över stillheten i vardagens rutiner❤️

3. Som treskrifts jobbare inom vård och livet med häst.. den enda rutinen jag har är att åka ut till hästen men haha det blir ju olika tid på dygnet. Måltiderna kanske är på rutin? Knappt de heller. Lever ett liv utan rutiner 🎉