Lever jag i nuet eller händer bara nuet samtidigt som jag lever?

Förstå att ständigt känna sig närvarande, tillgänglighet, nyfiken, öppen och bara intresserad av vad som händer runt om? 

Jag vill påstå att jag delvis fungerar så, nu är det ju så att jag är en livsnjutare utan dess like. Det ska ätas gott, drickas gott, spontana saker ska ske, studierna ska genomföras och dagarna ska flyga förbi. Jag menar, livet är ju till för att LEVAS! 

Men gör jag det då? Lever jag i nuet och njuter av stunden där jag befinner mig? Nä. Mestadels checkar jag bara av saker på en lista som ska göras och tänker ständigt fem steg framåt. Sitter jag hemma och pluggar så är jag 10% mentalt i matbutiken och planerar för veckans middagar, eller väljer outfit inför nästa festlighet, eller på ridbanan och planerar vad jag ska träna idag. Vidare går dagen och jag befinner mig fysiskt på ridbanan, men nej då är jag mentalt 10% i skolböckerna, på banken eller i en dagdröm på Bali? 

Och det är ju fantastiskt. Dagdrömma måste man väl få lov att göra? Eller hur? Det är väl bara de negativa tankarna som ska tas bort, inte de positiva? 

MEN, hur effektiv och produktiv och närvarande och jadijadi skulle jag vara om jag kunde vara 100% där jag är, när jag ska vara där. Så kan jag vara någon helt annanstans när jag bestämmer mig för det. Hur mycket enklare hade skolan varit om jag faktiskt bara kunde fokusera? Men hjärnan är lite som en hundvalp ute på promenad. Jag tror jag går på rakt fram men lilla hundvalpen (aka min hjärna) tar snarare höger, vänster, höger, vänster, höger och vänster. Visserligen både börjar och startar matte, husse och hundägare på samma ställe, men vägen dit vore ju ball om man avgjorde lite mer själv. 

Jaja, frågor finns i denna skalle det kan vi ju konstatera vid detta nu. Men jag tror nog ändå jag ska försöka utveckla mig själv, mina tankar och hitta sätt för att vara mer här och nu. Det känns så magiskt, harmoniskt, fritt och fantastiskt. Det måste ju i alla fall vara värt att testa? 

Det var lite tanken med denna blogg, att bara ventilera mina tankar för att kunna pusha och utveckla mig själv till den individ jag vill vara. Vem nu det är? Men det kan jag ju också ta reda på under vägens gång. Jag vill vara snäll i alla fall och göra människor glada. Det gör mig glad. 

Om det nu skulle vara någon som läser den här bloggen, och har egna tankar, tips eller idéer så får ni GÄRNA hänga med i denna förvirrande resa på hur livet ska bli så glatt det bara kan! Kommentera alla dina tankar så kan vi prata om det ihop, det blir mysigt! 

mission to self: ta en dusch och tänk på hur skönt det är att duscha hela duschen, utan att sväva iväg med tankarna på annat. Det blir glatt, och svårt, och pirrigt, och manjana. 

Byebye! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

När går våra älskade rutiner till ett förj*vligt hamsterhjul?

 Ja, alltså när händer den övergången egentligen?  Jag vet hur jag själv är. Inte överdrivet komplicerad skulle jag vilja påstå, fast vem är jag att döma av det. Egentligen borde jag väl fråga en person som är så olik mig som möjligt om den saken, men hade jag tyckt att den personen är komplicerad? Självfallet. Jag kanske må vara komplicerad, men inte omöjlig i alla fall.  Så, sommaren är slut, jag total-längtar till rutiner och att få börja sista året på min kandidat så jag äntligen kan börja jobba på riktigt igen och hej hopp, hej hopp. Men sen, in i November troligtvis, kommer jag svara "Nej men alltså ingenting, allt går bara om och om igen" ifall någon frågar mig hur livet går eller vad som händer.  Nu ska jag Såklart komma på ett sätt så detta Inte blir mitt svar denna gång eftersom jag reflekterat och märkt att detta bara är för deppigt och ingenting jag vill ha kvar i livet.  Men hur märkligt är det? Den här berömda gränsen är liksom någonstans där jag i...
Läs mer

Att vara djärv?

Alltså, blev så rörd av all fin feedback jag fick här om dagen när jag gick ut med att jag släppte inläggen på bloggen. Här sitter jag och lattjar av mig och ändå får så mycket fint tillbaka, ni är fantastiska!  Nu har hjärnan snurrat runt på något annat de senaste fyra dagarna så jag tänker att jag måste få rensa av mig på det också.  Djärv  betyder handling eller egenskap som kräver mod eller som är utmanande på något sätt. Medan en  djärv person  är en person som regelbundet tar sådana beslut. I alla fall enligt Wikipedia. Fråga mig inte varför jag kom in på det här egentligen, men HERREGUD vad många personer jag har i min närhet som är djärva, och jag själv också ibland. Men att vara djärv är ju så olika för olika personer, vart går ens gränsen för djärv? Jag menar, enligt mig själv kanske jag gör något  superdjärvt  (osäker om det är en socialt accepterad böjning men) medan det för någon annan är en fis i rymden.  Men nu är det så att jag och...
Läs mer

Pirrig, och nervös.

OKEJ, jag är så pirrrrrrig!  Om nio dagar åker jag på roadtrip för att sedan stanna i Innsbruck i fyra månader för utbytesstudier.  Det är självklart utbytet i sig som pirrar mig, att få lära mig nya saker, ta del av ny kultur, känna in ett nytt universitet, lära mig ett nytt språk? Men det är så mycket där till - bli roommate, åka skidor på helgerna, andas alpluft och få en helt annan vardag.  Men sen är jag självklart nervös också. Jag lämnar min pojkvän, häst, lägenhet och många andra trygghetszoner hemma. Nu slår det dock mig. Är det nervositeten eller pirret som gör mig mest exalterad att göra detta? Jag vet inte. Pirret såklart, men det är något visst med att göra saker som gör en nervös.  I höstas skrev jag en rapport som lärde mig skillnaden mellan motivation och engagemang . Tänkte att eftersom jag inte visste det tidigare så kan jag lika gärna skriva det här också. Så, motivation handlar om att känna en vilja till att genomföra någonting och därmed en vilj...
Läs mer