Bakisångest - ångest över att vara bakis eller bakis för att jag har ångest?

 Alltså egentligen så säger jag "jag mår verkligen skit idag" om en riktig bakfylla. En riktig bakfylla på det sättet att jag inte är helt säker på om jag betedde mig helt ok igår. 

Visst kan jag ha en bakfylla i aspekten att jag faktiskt verkligen mår skit. Men oftast så mår jag skit för att jag tror att jag gjort något dumt och det får ändå en att fundera. Får jag verkligen ångest av att vara bakis, eller blir jag "bakis" för jag får sån sabla ångest? 

Närmare bestämt så tror jag faktiskt inte att alkoholen och dess reaktion på min kropp har så mycket med det här att göra. Jag tror alkoholen gör att jag tappar kontroll och det här är ett efterskalv, om vi nu skulle se det som att jag, på fyllan, när jag tappar kontrollen, är en jordbävning. 

För ja, det är ungefär så det känns. Som om jag har orsakat en jäkla jordbävning på stället där jag var igår, för att jag var full, och jag inte minns helt. Haha. Vad löjligt nu när jag tänker på det. 99% av folket där vet troligtvis inte ens att jag var där. 

Men, det är ju inte de 99% jag går här och har ångest över heller. Det är ju DEN där konversationen, händelsen, snedsteget eller blicken som jag tror gick snett. Fast i och för sig, borde inte DEN andra personen som va involverad i det i så fall höra av sig om det var så jävla dåligt? 

Haha, skulle jag hört av mig till någon ifall den varit oskön mot mig på fyllan? Nej det tror jag inte. Mest troligt hade jag bara tänkt att personen i fråga var full eller hade en riktigt dålig dag. 

Fast var jag verkligen så oskön? Nej det var jag nog inte. Personen i fråga lär inte tänka på det alls idag. 

Då kanske jag ska sluta med min placebo bakfylla och göra någon nytta nu istället. Ja, nu får jag nog ta och städa eller något så jag slutar med det här. Så får det bli. 

Mission to self: sluta skapa en bakfylla som inte finns genom att lura huvudet att ha ångest över något onödigt. Det blir soft, magiskt och underbart! 

Byebye!